Come away with innocence, and leave me with my sins.

Jag önskar att någon utav oss två dör, men jag kan inte välja vem.

Du är för jävla trög för att fatta det uppenbara.

Varför kan vi inte bara fortsätta ignorera varandra ifred?

Melissa Horn - Hanna

När jag lyssnar på den här låten fastnar jag, i någon form av nostalgi-värld.

Jag minns, jag saknar och jag hatar dig.
Det är en minst sagt intressant känsla.
Jag pratar aldrig om dig, och om jag skulle nämna dig så är det bara snabbt.
För när jag talar länge om dig, för någon, då bryter jag ihop.
Gråter och skakar och jag kan inte hjälpa det.
Och jag vet inte varför.

Tänker du på mig ibland?

Better than me.

Och enda anledningen till att jag är avundsjuk på dig är det faktumet att du inte är jag.

Älskade du.

Det är helt sjukt hur mycket jag älskar honom.
Och det är helt otroligt hur rädd jag är över att han ska försvinna på något vis.
Och såklart galet hur många gånger han fått mig att vilja dö.
Ni förstår, jag har den tanken fastnitad i bakhuvudet; att jag vill dö när jag är som lyckligast.
Och gång på gång lyckas han göra mig till den lyckligaste människan i världen.
Jag skulle inte byta någonting i världen mot det här.
När han ser mig i ögonen och säger att han älskar mig, det är det vackraste som finns.
Det vackraste jag någonsin haft.
Jag ger hela mig till honom, han får mitt hjärta, mitt liv och min framtid.
Jag älskar honom mer än vad ord kan beskriva.


DIE DIE DIE

GE FAN I!
You're going down.
Äckel.


Rätt.

Jag är rädd för att dö varje gång jag kysser dig.

Heart.

Jag har väntat så länge på något som ska hända,
jag tror att det händer nu.

Sprängda högtalare, spruckna öron och splittrade drömmar.

Det finns ingenting vackrare än när jag drömmer,
för då är jag alldeless ensam och långt bort härifrån.

Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

Den senaste människan som sa till mig att han verkligen älskade mig var hög på morfin och visste inte riktigt vad fan han sa.
Lovley.


Btw, jag har näsblod.

Jag avundas er, ni ser något som jag inte ser.

Jag sitter på mitt golv, läser gamla sms, äter choklad efterrätt och gråter.
Det är nog ganska fint ändå.

Det ska kännas att man lever.

Hon är starkare än jag.

Du vill gärna tro att du är speciell, eller hur?
Alla vill så gärna tro att dom är speciella, udda.
Men ni är precis likadana.
Jag vill så gärna tro att jag är som ni.

Tror du att kärlek är som sångerna vi hör?

Jag vill lägga mig i fosterställnig i ett hörn och självantända.

I'm a creep.

Idag hände världens märkligaste grej.
Idag åkte jag hem till en pojke.
En pojke som inte var ett bokstavsbarn, han hade inga psykiska störningar. Han hade 1 mamma, 1 pappa och 1 lillasyster. 0 foster föräldrar och 0 fostersyskon.
Han hade inga percingar i ansiktet, inte ens hål i örat. Inga töjningar, inga tatueringar.
Han var inte sadist eller mashokist, han var inte besatt av snuff/stryp/gråt-sex.
Han bodde i ett stort hus på andra sidan av stan och hans föräldrar tog i hand när dom hälsade och vid klockan halv nio kom hans pappa och sa att det var sent. Typ.

Han var helt och hållet.. "normal".
Och det kändes fruktansvärt onaturligt, men fint.

Stämd i moll

Madrasserade väggar, ingen hör mina skrik,
Jag sitter som på nålar, rör mig bland lik.
Jag är styrd, Jag är styrd men vem håller kontrollen?
Följer manualen, spelar rollen.
Är en halvmålad tavla, inget av mig är helt.
Har stulit allt runt mig och nekar blint.
Jag har sprungit hela livet utan att komma fram.
Mitt samvete, det är helt svart.

Förväntningarna e noll och prestationen e noll,
Jag fixade dom här pillren för att komma I form.
Jag är stämd I moll.

Fyll mig igen, jag vill flytta hem,
Nedsövd och drogad bara tillbaka igen.
Såg lyktorna och sen lös det kallt,
På ett blekt ansikte I kaos.
För jag är en gitarr som tappat sin klang,
Den här världen fick mig på fall.
Jag kunde höra hur dom viskade mitt namn,
Medans jag kröp bakgatorna fram.

Dom sjöng en melankolisk sång,
Men jag har alltid älskat domedagsprosa.
Och jag har alltid vart stämd I moll.

För jag har krossat alla lampor som lyst på mig,
Har låst alla dörrar och sparkat upp dom igen.
Jag hörde orden när dom lämnade min mun,
Det där löftet lät så jävla tunt.
Jag lovar, jag ska aldrig göra det igen,
Nästa gång blir den sista tills jag gör det igen.
I en dimma av lögner kändes det rätt sunt,
Sen kom golvet emot mig och världen snurra runt.

Och I skallen ekade en sorgsen sång,
Dom sjöng nåt om att förlåta och börja om,
Och nåt om att vara stämd I moll.

Jag minns när det brann,
Det var inte det här jag lovade när vi träffa varann.
Jag minns hur I gick Sankt Pauls:gatan fram,
Genom husen, genom dimman när pappret var blankt.
En regning höstkväll på Södermalm...

Think about this:

Kristendomen säger att Gud är allsmäktig. Alltså bestämmer Gud allt.
Alltså bestämer Gud om två män eller kvinnor blir kära i varandra.

Slutsats:
Alla präster som är emot homosexuallitet säger emot Gud och hans plan som han har för alla.
Dvs, präster är syndare.
Fuck yeah.

Rus


En del plockar vingar,
från änglar som de mött.
En del plockar sina,
från insekter som dött.

En del lär sig ljuga,
en del de blir soldat.
Men vem av dem är du,
vem av dem är du idag?


Hycklare

När börjar man skrika på sina barn?

Att citera sig själv.

"Du vet det där lilla, lilla ljuset du ser, ditt hopp? Jag kan släcka det så enkelt."

Ge mig en drog.

Jag saknar mitt självförtroende.
Den brukar försvinna när jag blir förälskad.
Love comes in, self esteem goes out.
För, face it, you can do much better than me.

"Jag gör allt för dig"

De få personerna som skulle ge sitt liv för någon annan är antingen mentalt utvecklingsstörda eller hjärntvättade.

RSS 2.0