Jag avundas er, ni ser något som jag inte ser.

Jag sitter på mitt golv, läser gamla sms, äter choklad efterrätt och gråter.
Det är nog ganska fint ändå.

Det ska kännas att man lever.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0