Un rä gon.

Igår var en hemsk dag.
Jag kände inte kylan eller värken i mina fötter.
Allt jag kunde tänka på var dig, och för varje minut som gick kände jag hur paniken växte.
Och när dom ringde och berättade att polisen hittat dig, att du mådde bra, att du skulle få hjälp.
Aldrig har jag varit så lättad.
Ett tag var jag helt säker på att du var död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0